Vi tänkte att förljuva det sista livets slut

Liksom att komma längre än Herren stakat ut

Vi reste ifrån Sverige med något övermod

Vi kände ej det öde oss därute förestod

Det talas och det skrytes här skall ni må så väl

Här skall er intet fattas until kropp ej heller själ

Men man fick snart nog finna hur man bedragen var

När hungern börjar komma som ej ens livet spar

Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut

Som fågeln bortflyger när sommaren är slut

Han kommer ändock åter när våren skrider fram

Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland

Och när vi hade seglat en vecka eller två

Ett mörker däcket höljde och bredde sig därpå

Ej se varann vi kunde knappt andas eller gå

Det var en gruvlig plåga för stora och för små

En fader måste bära sitt barn på däck until slut

Och det från skeppet kasta i vida havet ut

Det måste säkert tagit hans sinne ganska svårt

Ty döden genast klappade på fadershjärtat slut