Mannamod var allt man såg när drakskepp gav sig av

I österled med stolta män och över vida hav

Tyst i tanken tyst i segel tyst är årans tag

Det blotas över last och mjöd i fjärran väntar slag

Tungomålen skiljer sig som havet från en sjö

Stränder sjuder utav liv som den fagraste av mö

Viken fylld av ädel last i fjärran land de bragts

Jarlar idkar byte slag när skepp i hamn har lagts

Om ensamheten känns för tung om inte mjödet ger dig tröst

Så lägg dig vid en eld så varm så minns du värmen från mitt bröst

När sommar skänker liv igen och en doft av kaprifol

Med slutna ögon minns oss två här under blodröd sol

Åror vilar av en vind och vågor slår mot för

Högt i vind ses fåglars dans man blotar som sig bör

En sång i vinden gör sig hörd ej ljuvare man hört

Oden blidkas i ett rus oss du hemman fört