Hon stod vid foten av en häll så mörk

Målad kalkad och kall

Hon drog ett streck

Med en ryckande arm

Over himmelens rand

Ner till hetaste djup

Hon stod på isens blåaste vidd

Målad kalkad och kall

Hon ristade sitt tecken, sin runa

Med en ryckande arm

Runt vattnens flöden en ring

Havsbestar och ånga då steg

Hon lyfte upp över sky och rymd

Målad kalkad och varm

Ur klippens djup en låga då steg

Ur hennes höfte, en storm av eld

Hon lyfte upp över sky och rymd

Målad kalkad och varm

Ur klippors djup en låga då steg

Ur hennes höfte, en storm av eld

Ett ljus hon blev av lågans makt

Ensam på rymdens tron

I all sin prakt

Hon ristade sitt tecken, sin runa

Med en ryckande arm

Runt vattnens flöden en ring

Havsbestar och ånga då steg