Det red en rövare i snårig skog

Han sårad flydde, blödande nog

Med knektar på jakt, hack i häl

Över fornrösåsen, den kände han väl

Då mörkret tog en skepnad stor

De brakade i berget där jättar bor

Allting då skett enligt rövarens plan

Över åsen man rider bara om ban

Jätten bjöd, när han stigit ur sin kummel

På faslig död, de väckt ett forntidsväsen

Marken låg röd, när gryningen nalkats

Där människoson krossats av rösets kung

Då hörde han skriken ur kneckters trut

På backen de mötte ett långsamt slut

Tjuven han rymde med blekvitt hår

Men aldrig han mera till åsen går

I natten de må vandra som rösens gastar

Rövarens hingst nedför stigen hastar

Jätten bjöd, när han stigit ur sin kummel

På faslig död, de väckt ett forntidsväsen

Marken låg röd, när gryningen nalkats

Där människoson krossats av rösets kung

Tjuven han rymde med blekvitt hår

Men aldrig han mera till åsen går