I en svart tjärn furors rot

Hon stod tjärad och täckt av sot

En giftig sugga, en ettrig mara

Den vackraste skugga ur jordens djup

Ormarna knyckte och ormarna grep

Slingrande ur hennes sköte

Som hornkronor, som spindelns ben

Som nattens slingor ur jordens djup, hon skrek

Hon ristade mitt kött, hon drack mitt blod

En stekande klinga i hjärtats kött

Jag blivit offrad till henne, denne

Giftige mask som gör allt dött

Ett svek oväntat nu fällde mig

Jag föll sargad och livlös

Allt var dött utom en gnista blott

I själen dit uranden livet sĺtt

Mitt blod ner i tjären rann, den svartare än svart blev...