En eld över vinterns himmel

Drakens svans en bister glöd

Så fallit, bränt

Korsat nordens skyar

Förintelsens vak

Förkolnad mark

Där den red

Den brände fä, den brände träd

Brända lik och förkolnat kött

Svart ligger jordar

Rykande, döda

Människans gårdar

Den spy sin tjära

Eld, frätande galla

Krälar sig runt i dråpets lusta

En natt då riken falla

Ve draken, ormars orm

Ingen sett maken till gudars storm

Midvinterdraken

Ur vinters kyla då draken gled

Det mindes man i släkters led

Den dök i jorden, begravd där ner

I stålets sjö, den allt nu ser

Då den dök, slukades av jordens andar

En gåva av stål ur sjön då steg

Ve draken, ormars orm

Ingen sett maken till gudars storm

Midvinterdraken