Ett nät nu blivit spunnet

Så vasst, spretande svart

Ärgat av blodets lyster

Döpt i ohelgad saft

En sång om födsel, begynnelse

En om vanhelgat brödradråp

En visa om offer och livet ände

En om eld och bett i mark så mjuk

Dock finnes en visa jag ej sjunga

Dess ordalek jag ej talt

Dessa ord min mun ej passa

Hör kvädet nu i trädets blad

Då vi stå i tystnad

Må deras munnar viska...