Marken den skälver av hästarnas dån, hovar dansar

Över den frostbitna heden så vit, i arla stund

Konungen Sigurd från svearnas land, vredgad rider

Alvsol den fagra hans tilltänkta brud, nekas han

I våndor han plågas utav skam

Bröderna hennes skall klingorna slå, ungmön värja

Men Sigurd den lystne han dräper dem två, med sårad barm

Blodig han stapplar och söker sin hävd, Alvsol kvider

Aldrig hon famnar den konung så grym, hon sväljer

Ett gift med tårar på kinden och sörjer

Sigurd han strider för kärleken

När segern är vunnen han bruden få

Sigurd ring

Alvsol hon lider, hon vandrar svag mot Frejas salar där

Hon fridsamt dör

Sigurd finner svart i syn den väna Alvsol vila

I dödens fröjd hon snuvat han den älskogen som drömts

I förtvivelse han vrålar hest med sorgens djupa smärta

Han miste den han åtrådde i bedrövelse och blodet rann

Sigurd han samlar de stupades lik, fallna kämpar

För dem ombord på sitt vackraste skepp, facklor tänds

På skeppet han stiger med Alvsol sin brud, elden dånar

Utöver havet han blickar i rök, ödet har honom i döden lämnat

Sigurd han strider för kärleken

När segern är vunnen han bruden få

Sigurd ring