Gläns över sjö och strand,

stjärna ur fjärran,

du som i Österland

tändes av Herran.

Stjärnan från Betlehem

leder ej bort, men hem.

Barnen och herdarna

följa dig gärna,

strålande stjärna,

strålande stjärna.

Natt över Judaland,

natt över Sion.

Borta vid västerrand

slocknar Orion.

Herden, som sover trött,

barnet, som slumrar sött,

vakna vid underbar

korus av röster,

skåda en härligt klar

stjärna i öster;

Gånga från lamm och hem,

sökande Eden.

Stjärnan från Betlehem

visar dem leden

fram genom hindrande

jordiska fängsel

hän till det glindrande

lustgårdens stängsel.

Hän till det glindrande

lustgårdens stängsel.

Armar där sträckas dem,

läppar där viska,

viska och räckas dem,

ljuva och friska:

Stjärnan från Betlehem

leder ej bort, men hem.

Barnen och herdarna

följa dig gärna,

strålande stjärna,

strålande stjärna.